Första veckan
Eftersom man har sett lite halvdåligt så har jag inte fått mig för att försöka skriva något här. Och sen är jag inte någon riktigt bloggare typ om man säger så haha. Men tänkte iaf gå igenom dagarna som gått för att jag vet att det är folk som känner mig som är intresserade så here i go!
D-day:
Själva LASEK behandlingen var inte direkt obehaglig egentligen, man var så klart lite nervös över det hela och spände sig lite. Och så hade man hela tiden tanken i huvudet "rör inte på ögonen, håll blicken still på ljuset, nej rörde jag på ögat nu? kanske inte, ingen säger något" osv. :P Det värsta var nog bedövningsdropparna, det sved. Och sedan två gånger så sköljde man ögat med typ isvatten eller något som var så kallt så det kändes som att man spolade in i hjärnan. Annars var det ingen fara alls. I övrigt var läkaren väldigt bra också, hymlade inte med något och gick igenom allt noga! Mycket bra tyckte jag att han var.
Jag fick en jävla massa medicin:
Resan hem gick jättebra och var inte så speciellt jobbig. Tack till E som följde med mig och var min ledsagare! Jag kom hem och var såklart väldigt trött så jag gick och la mig och somnade.
Efter några timmar vaknade jag i lite panik av smärtan i ögonen. Man var ändå inte riktigt beredd på att vakna så!. Men som tur var hade jag min kära sambo hemma som ryckte in med ljusets hastighet med ögondroppar, smärtstillande tablett, och is i påse inlindad i en handduk (får inte vara nopprig för det var inte skönt utan typ diskhandduk). Det hjälpte. Sen fick jag sömntabletten. Trotts att den var stark vaknade jag nästan en gång i timmen iaf.. aj aj var det då.
Dag 2:
Gör ont, men inte så det inte går att hantera det med is och smärtstillande tabletter! Går knappt att få upp ögonen så dagen tillbringas i sängen. Tur att man hade en privat sjuksköterska som tog hand om mig. Hon skötte medicinering och fick helt enkelt mata mig. Hon gjorde det grymt bra. TACK älskling, utan dig hade det gått mycket sämre.
Dag 3:
Mest som dag 2, mycket mindre smärta dock, och på kvällen kunde jag börja att öppna mina ögon lite lätt. men inte mycket. I övrigt som dag 2 alltså,
Dag 4:
Julafton. Stor skillnad nu klarade jag av att hålla ögonen upp som jag ville, och kunde äta helt själv *stolt*. Dock var synden rätt kass, men det fungerade rätt bra ändå. Ingen smärta kvar alls. Vid 5 tiden var jag väldigt trött dock av att titta så mycket och det beror nog på att ögon och hjärna måste programmera om sig, kanske?
Dag 5:
Ungefär som dag 4, ser lite bättre, orkar lite längre.
dag 6-8:
Synen har blivit bättre och bättre, men den varierar över dagarna, bättre på morgnarna och sämre på kvällarna. Ögonen kanske blir trötta nu i början? I morse så bättre jag 0,8 i synskärpa på båda ögonen och nästan 1.0 på vänster. Så idag har jag vågat mig på att köra bil, det gick fin fint!
Jag känner inte att jag har några jätte bekymmer med mörkerseendet heller, och det lilla som är blir ska normalt bli bättre med tiden. Torrheten som jag var orolig för känner jag inte jätte mycket av. Använder tårersättningsdroppar men inte så mycket som jag trodde.
Så långt känns det bra, och jag känner mig övertygad om att det kommer bli bra i långa loppet. Efter 6-12 veckor brukar man känna sig nöjd med sin syn. och ögonen läker under hela första året. Jag tror detta blir bra, och så här långt in i läkningen så känns det bra =)
D-day:
Själva LASEK behandlingen var inte direkt obehaglig egentligen, man var så klart lite nervös över det hela och spände sig lite. Och så hade man hela tiden tanken i huvudet "rör inte på ögonen, håll blicken still på ljuset, nej rörde jag på ögat nu? kanske inte, ingen säger något" osv. :P Det värsta var nog bedövningsdropparna, det sved. Och sedan två gånger så sköljde man ögat med typ isvatten eller något som var så kallt så det kändes som att man spolade in i hjärnan. Annars var det ingen fara alls. I övrigt var läkaren väldigt bra också, hymlade inte med något och gick igenom allt noga! Mycket bra tyckte jag att han var.
Jag fick en jävla massa medicin:
- smärtstillande tabletter med morfin
- smärtstillande salva (använde inte)
- smärtstillande droppar som man helst inte skulle använda (använde inte)...
- Antibiotika salva
- Kortisondroppar
- två olika tårersättningsdroppar
- En sömntablett, stark
- Och en insomningstablett.
Resan hem gick jättebra och var inte så speciellt jobbig. Tack till E som följde med mig och var min ledsagare! Jag kom hem och var såklart väldigt trött så jag gick och la mig och somnade.
Efter några timmar vaknade jag i lite panik av smärtan i ögonen. Man var ändå inte riktigt beredd på att vakna så!. Men som tur var hade jag min kära sambo hemma som ryckte in med ljusets hastighet med ögondroppar, smärtstillande tablett, och is i påse inlindad i en handduk (får inte vara nopprig för det var inte skönt utan typ diskhandduk). Det hjälpte. Sen fick jag sömntabletten. Trotts att den var stark vaknade jag nästan en gång i timmen iaf.. aj aj var det då.
Dag 2:
Gör ont, men inte så det inte går att hantera det med is och smärtstillande tabletter! Går knappt att få upp ögonen så dagen tillbringas i sängen. Tur att man hade en privat sjuksköterska som tog hand om mig. Hon skötte medicinering och fick helt enkelt mata mig. Hon gjorde det grymt bra. TACK älskling, utan dig hade det gått mycket sämre.
Dag 3:
Mest som dag 2, mycket mindre smärta dock, och på kvällen kunde jag börja att öppna mina ögon lite lätt. men inte mycket. I övrigt som dag 2 alltså,
Dag 4:
Julafton. Stor skillnad nu klarade jag av att hålla ögonen upp som jag ville, och kunde äta helt själv *stolt*. Dock var synden rätt kass, men det fungerade rätt bra ändå. Ingen smärta kvar alls. Vid 5 tiden var jag väldigt trött dock av att titta så mycket och det beror nog på att ögon och hjärna måste programmera om sig, kanske?
Dag 5:
Ungefär som dag 4, ser lite bättre, orkar lite längre.
dag 6-8:
Synen har blivit bättre och bättre, men den varierar över dagarna, bättre på morgnarna och sämre på kvällarna. Ögonen kanske blir trötta nu i början? I morse så bättre jag 0,8 i synskärpa på båda ögonen och nästan 1.0 på vänster. Så idag har jag vågat mig på att köra bil, det gick fin fint!
Jag känner inte att jag har några jätte bekymmer med mörkerseendet heller, och det lilla som är blir ska normalt bli bättre med tiden. Torrheten som jag var orolig för känner jag inte jätte mycket av. Använder tårersättningsdroppar men inte så mycket som jag trodde.
Så långt känns det bra, och jag känner mig övertygad om att det kommer bli bra i långa loppet. Efter 6-12 veckor brukar man känna sig nöjd med sin syn. och ögonen läker under hela första året. Jag tror detta blir bra, och så här långt in i läkningen så känns det bra =)
Kommentarer
Trackback
